Barnfri kväll. Första valet är lätt
- Restaurang!

Andra också:
- Rolfs Kök.

Tredje är svårare. Med ett glas champagne i handen lutar vi oss över menyerna. Ögat far mellan förrätter och huvudrätter; löjrom, anklever, pilgrimsmusslor... . Då säger T samma sak som jag tänker:
- Det är ju roligare att prova nå´t man inte brukar beställa.
- Mm, säger jag tveksam eftersom det finns så många favoriter.

Tobias blir nyfiken på det som serveras vid bordet bredvid. Han lutar sig över och frågar:
- Ursäkta, men vad är det ni har beställt?

Genast svarar en man och kvinna entusiastiskt i munnen på varandra. Det visar sig att de äter spädgris och att det nog inte finns så mycket kvar i köket om man vill ha. Så vi slår till - Cochinillo på linderödssvin från Dalängarna, Österlen heter det på menyn. En halvtimme ska det ta innan det är klart.

I väntan på den lilla grisen hinner vi med tuppkam respektive smörgåstårta till förrätt. Under tiden kommer servitrisen och frågar, mycket diskret så att inte de andra gästerna ska höra, om vi vill ha huvudet också.
- Visst!, säger Tobias tvärsäkert med tuppkammen på gaffeln.

Själv är jag lätt rusig av vin och en pata negra så god att inget annat egentligen behövs.

Så kommer huvudrätten. Framför mig får jag en tallrik. På sidan om en grönsallad och en nobisdressing. Emellan oss ligger den halva lilla grisen på ett serveringsfat styckad i smådelar. Den ser knaprig ut.Och det är den, fast bara på ytan visar det sig. Under faller köttet av benen. Och väl i munnen smälter det och lämnar en liten sälta kvar. Det är gott, mycket gott.

Medan vi äter byts gästerna ut vid de andra borden. På ena sidan ett ryskt par som uppenbarligen inte riktigt förstår menyn och servitrisen. Hon ser ytterst tveksam ut när det visar sig att det är fläskkorv hon beställt.

På vår andra sida sätter sig ett par som pratar engelska. De får sina menyer, beställer nå´t att dricka. Då får mannen syn på fatet på vårt bord. Han försöker slita blicken från det halva grishuvudet som vid det här laget har en bit av kinden borta. Han försöker konversera sin dam och koncentrera sig på menyn... 

Som tur är börjar vi bli mätta och snart dukas bordet av. Mätta ja, men på nå´t sätt går det alltid ner en efterrätt. Citrontarte blir det för oss båda innan vi ger oss ut i den kalla januarinatten för att bege oss hem.Vi är uppfyllda både till kropp och själ - det är inte varje dag man äter så gott, har så trevligt och bidrar till att skrämma vuxna karlar!

Vi tackar Johan för den goda maten och den trevliga pratstunden. Vi kommer gärna tillbaka.

/Malin